Lurendrejeri
Sitter med foten i högläge samtidigt som jag viftar med en solfjäder. Nej, inte för att lata mig. För att torka papprerna snabbare.
.
.
.
Men vet ni vad? Efter jag ramlade hittade en liten man hit ner. Han säger att han är min granne och att han hört mig skrika till. Jo,jo, jag vet nog. Han tyckte bestämt att jag skulle till doktorn. Blir inget med det sa jag. Jag visste ju att han bara ville lura ut mig ur huset för att döda mig, eller ta över stugan. Jag log sammanbitet och sa:
"Tack, det är bra. Du kan gå hem nu."
Han suckade, var väl besviken att jag sett rätt igenom honom. Han slängde en sista bedrövad, suktande blick över stugan, sen gick han.
Men tror ni inte skrället kommer tillbaka två timmar senare.
"Ja, jag tänkte att de blir svårt för tant att laga mat med en skadad fot. Så ja, jag tog mig friheten att ta med lite mat ner till dig."
Huvudet på spiken, ta sig friheter är just precis vad det är.
Så ställde han ner en rykande varm köttsoppa och en chokladkaka "till efterrätt" som han sa. Chokladkakan avslöja ju allt. Han har tagit nya tag. Han försöker muta mig. Alternativt förgifta mig.
"Du tror jag skall äta allt det här?"
"Du får äta så mycket du orkar. Men ät du så du blir stark och frisk snart igen."
Så ställer han fram tallrik och bestick, klappar mig på axeln och går.
Maken till mänska. Ska man våga sig på att äta denna mat. Eller riskerar jag att dö då?
Edna.
Kommentarer
Trackback
